Akvarell

En liten guide av Kerstin Pettersson

Det är lätt att måla akvarell.

Det är svårt att måla akvarell.

Att färglägga en bild är snabbt och enkelt. Man behöver några färger, lite vatten och en pensel. Länge var det så konstnärerna använde sina akvarellfärger. De gjorde skisser inför sina stora oljemålningar och färglade sina teckningar. Helst skulle färgerna hålla sig inom konturerna och inte hitta på några egna små utflytningar. Man ignorerade helt akvarellfärgens förmåga att samspela med vattnet, flyta ut i stjärnor och fingrar och skapa egna sylvassa konturer.

I början

I början på 1700-talet såldes akvarellfärgen i avlånga kakor som man fick riva tillsammans med vatten innan man kunde börja måla. På 1800-talet gick William Winsor och Henry Newton ihop och bildade en egen firma, Winsor and Newton i England. Genom att använda glycerin kunde de framställa akvarellfärger i koppar. De här färgerna kallades ”fuktiga akvarellfärger” och blev snabbt populära. Nu var det helt plötsligt mycket lättare att ta med sig en liten färglåda och några penslar om man ville måla utomhus. Akvarellmåleri blev ett fritidsnöje för överklassen och därför är det kanske inte så konstigt att man höll sig innanför ramarna – konturerna – under många år. Inget impressionistiskt kladd eller spill här inte.

År 1841 uppfann James Goff Rand den hoptryckbara tuben och William Winsor började experimentera med egendesignade tuber. Winsor and Newton lanserade akvarellfärg på tub och dessutom en vit, täckande akvarellfärg – Chinese White.

Under slutet på 1800-talet målade den svenske konstnären Anders Zorn sina fantastiska akvareller (och där gick det åt en hel del täckvitt). Zorn var en mästare på att måla vatten, glitter och blänk. Fortfarande var dock motivet viktigare än färgen och man hade ännu inte börjat utnyttja pigmentens speciella egenskaper eller vattnets inneboende förmåga att måla.

Teknik

Ordet akvarell kommer från latinets aqua som betyder vatten och i modernt akvarellmåleri handlar allting om vatten. Lite vatten, mycket vatten, vatten före, vatten efter. Man kan blöta pappret innan man målar och spänna upp det med klisterremsor så att det torkar slätt. Sen kan man blöta det igen och låta det torka till hälften innan man applicerar sin färg. Om man bara blöter den form som man vill måla kan man behålla kontrollen och ändå måla flödigt.

Lägger man en våt färg bredvid en annan våt färg kallas det vått i vått. Ofta håller man upp pappret mot ljuset för att se när pappersytan slutar blänka. Precis i fasen mellan vått och torrt, när blänket försvinner, är pappersytan som bäst om man vill måla en lavering, d.v.s. en sorts förtoning där en ton går in i en annan utan att det bildas en skarp gräns mellan de båda färgerna eller tonerna. Samma blänk måste man hålla koll på när man vill ”salta” pappret. Eftersom salt består av kristaller kommer färgen att flyta ut och bilda ett stjärnmönster, om man har tur vill säga. Om pappret är för vått eller för torrt när man strör saltet över den målade ytan får man bara tråkiga små punkter till resultat.

Om man målar på en torr yta får man vara snabb om man ska undvika skarpa kanter mellan penseldragen. Eller kanske man vill ha skarpa kanter? Då gäller det att låta den första ytan torka innan man går på med nästa färg. Om den första färgen är halvtorr när man går in och målar nästa färg kommer man att få intressanta utflytningar när färgerna till synes kämpar mot varandra. Man kan också droppa rent vatten i den halvtorra färgen och då kan vad som helst hända. I akvarell bjuder man in slumpen och sen sätter man sig och väntar på resultatet medan pappret torkar.

Lyster

Det som gör akvarell svårt är det vita pappret som helst ska fortsätta att lysa igenom färgerna. Den våta färgen kanske knappt syns mot det vita pappret, men när den väl har torkat kommer den att synas tydligt.

När man en gång har målat bort lystern går det inte att komma tillbaka. Då får man riva sin misslyckade akvarell i bitar och använda de bästa partierna till collage. Till collage använder man bokbindarlim och knappnålar eller en passare, för att hålla bitarna på plats när man lägger på limmet (och inte få klistriga fingeravtryck överallt).

"No colour shift"

Våt färg ser annorlunda ut än torr färg. När det gäller akrylfärg har särskilt Winsor & Newton satsat stora resurser på att framställa färger som inte uppvisar någon färgförändring när de går från vått till torrt tillstånd (på engelska kallas detta ”no colour shift”). När det gäller akvarellfärg verkar samtliga färgtillverkare ha bestämt sig för att ”färgen skiftar och det kan vi inte göra någonting åt”. Däremot får inte färgen förändras när den väl har torkat. Att färgen är konstant kallas att den är ”ljusäkta”. De flesta av dagens kvalitetsfärger är ljusäkta och förändras inte under tid.

När vattnet avdunstar förlorar akvarellfärgen en del av den makalösa lystern, vilket innebär att riktigt starka färger som t.ex. kadmiumrött kan bli lite avslagna om man tar i för mycket och är för sparsam med vattnet. Genomskinliga färger som har förtunnats kraftigt med vatten kan tvärtom få en ny intensitet när de har torkat och papprets vita yta lyser igenom.

Tips

Ingen vit akvarellfärg lyser lika starkt som det vita pappret. Både täckvitt och Chinese White (akvarellvitt) blir lite blåaktiga och täcker bara hjälpligt den underliggande färgen. För att skapa riktigt vita glansdagrar måste man spara ut ett omålat parti på pappret eller skrapa fram papprets vithet med spetsen på en skalpell. När man väl en gång har skrapat i papprets yta har man förstört ytlimningen i pappret. Målar man på de skrapade partierna kommer färgen att tränga ner i pappret. Detta kan man visserligen använda sig av när man vill teckna tunna (permanenta!) linjer. Först ristar man försiktigt pappret med en skalpell eller med penselskaftet, sen målar man. Färgen kommer att tränga ner i ristningarna och bilda mörka streck.

Annars kan man måla streck genom att låta två färger överlappa varandra. Först målas den ena färgen och får torka. Nästa färg målas på så att den något litet överlappar den första färgen. Då får man en tunn och fin linje, som skulle vara svår att måla fram på vanligt vis.

Linjer kan man också få genom att måla flödiga punkter och sen luta pappret så att färgen rinner. Eller också kan man helt enkelt rista med penselskaftet i halvtorr färg.

Det finns färger som tecknar konturer, alldeles av sig själva. Både Antwerp Blue och Neutral Tint är fantastiska tecknare som tillsammans med mycket vatten kommer att skicka pigmenten ut mot kanterna så att det bildas skarpa, tydliga linjer.

Pigment och bindemedel

Akvarellfärgen består, liksom all annan färg, av pigment och bindemedel. I akvarell är bindemedlet gummi arabicum, som är ett vattenlösligt lim som framställs av slem från barken av (vissa) akacieträd.

Pigmenten bär på olika egenskaper som slår igenom när man målar. Vissa pigment ger jämna, flata färger, andra ger färger som granulerar, d.v.s. blir korniga. Det finns pigment som ger transparenta färger och andra som är opaka. Ofta anges detta i tillverkarnas färgkartor. ”T” står för transparent, ”ST” för halvtransparent, ”O” för opak och ”SO” för halvopak.

Vissa färger biter sig fast i pappret och är svåra att tvätta bort eller lyfta upp. De kallas pigmentbitare. Rå Sienna är en typisk pigmentbitare. Det är lättast att tvätta bort färger innan de har fått torka helt (förstås). Ibland duschar man hela pappret i badkaret för att – förhoppningsvis - tvätta fram ett skimmer.

Papper och penslar

Eftersom man är rätt så brutal mot sitt stackars papper fordras det papper av bra kvalitet, alltså tjocka, syrafria papper som är ytlimmade och ibland också limmade i hjärtat (man har blandat lim i pappersmassan). Ett bra papper är en fröjd att måla på. Tunna sladdriga papper går lätt sönder och på olimmade papper kommer färgerna att flyta okontrollerat åt alla håll.

Samma sak gäller penslarna. Akvarellmåleri kräver smidiga, följsamma penslar och vill man ha precision behövs det penslar som kan forma tunna spetsar. De bästa penslarna görs av Kolinskymårdens hår och kostar därefter. Vill man ha en extra stor pensel är det bättre att satsa på en syntetpensel. Bra penslar kostar… men en riktigt bra pensel kan hålla nästan hur länge som helst, bara man förvarar den med spetsen uppåt och tvättar den noga efter varje målarsession.

Färg och medier

Akvarellfärg finns i kakform eller på tub. Tubfärgen blandar man med vatten i en palettkopp (eller vad som helst) till önskad konsistens och den används oftast till större verk. Kakfärgerna i hel- och halvkoppar i olika lådor är lättare att ha med sig. Inte så praktiska på resor men fantastiska i ateljén är Winsor & Newtons Large Pans som är extrastora kakor i tjusiga porslinskoppar. Färg i tub kan torka efter ett tag (ganska lång tid) medan Large Pans går att använda till sista färggnuttan.

Till akvarellfärgen finns det alla möjliga medier. Dessa kan man använda när man vill skapa specialeffekter och olika mönster i färgen. Men fortfarande kommer man långt med en sjyst pensel, bra färger, kanske lite salt och så massor med vatten…

​

Tillbaka

​

​

​

​